Resan

Det känns inte som om det är sista dagen. Alltid när jag pratar om Kina pratar jag alltid som om det är “nästa år” eller “efter sommaren”. Men nu är det idag. Det känns både väldigt nervöst och förväntansfullt, men också väldigt sorgligt eftersom jag inte kommer träffa mina fantastiska familj och underbara vänner.

TyraMina bästa kompisar Bella och Tyra kom förbi för att ta ett sista hejdå. Vi hade så så kul genom att bara göra ingenting vilket gjorde så att jag insåg hur mycket jag kommer sakna dem:(((

Sedan bar det av till flygplatsen. Nu började det kännas som att hela äventyret började på riktigt. Jag och min lillasyster maja hade en känslomässiga konversation i baksätet. Jag kommer sakna henne såå otroligt mycket, hon är den bästa lillasystern (inklusive emma såklart) i hela världen.

På flygplatsen var det väldigt sorgligt att ta farväl till min familj, det är ganska svårt att säga hejdå till den roligaste och mest fantastiska familjen på hela jorden, men jag gjorde det.

På planet satt jag bredvid Emil, den andra utbytesstudenten som också ska till Kina. Det är skönt att resa med någon så att man kan ha koll på varandra, och så är det skönt att ha en rolig människa att prata med!!

I Flygplanet

På planet märkte jag av Kinas kultur mycket. Det är sant att folk (kineser då) stirrar och pekar på dig. Väldigt mycket och väldigt odiskret. Ganska läskigt, men man vande sig vid det efter en stund. Privatliv märks är inte så stort här i Kina. Här väckte flygvärdinnorna en sovande Emil (när han just hade somnat efter att ha försökt i typ 3 h) genom att ruska om honom hårt. Inte det roligaste att vakna upp till, tyckte han. Fast man vänjer sig nog!:)

Sedan gick vi av planet och möttes av YFU-ledare och YFU-utbytedsstudenter. Det var 12 (!!!) tyskar och en från Hamburg i klungan. Fler (någon från turkiet, thailand tror jag och USA) kommer efteråt.

Vi åkte buss (den var PROPPFULL med bagage, jag kanske blev kristen för typ någon minut och bad till gud att de inte skulle ramla på mig) och hamnade sedan mitt ute i ingenstans. Det var bland gröna kullar och risfällt som det lilla lilla hotellet fanns. Det är extremt enkelt (vi har fått en handduk som ska räcka till 5 svettiga tjejer som vill duscha, väldigt hygieniskt tycker jag) men jag tycker om det. Maten är fantastisk kinesisk mat som jag aldrig smakat förut. Kineserna skrattar åt mig och mina kompisar när vi försöker äta med pinnar. Det är väldigt väldigt svårt att äta slemmiga (men goda) nudlar med pinnar, om någon undrar haha.

De fyra tjejerna jag bor med är alla från tyskland, men vi pratar engelska med varandra och de är jätte jätte snälla. Så roligt att hitta nya vänner från andra länder! Är extremt taggad på att träffa dem från turkiet och thailand, eftersom det är lite olika länder:)

Nu ska jag äta middag med pinnar och dricka varmt vatten till, för det är det enda som finns haha

Kraaaaam

//Sanna:)