Month: September 2016

Japp ni läste rätt. Justin Bieber är min klasskompis. I alla fall enligt 70% av tjejerna på min skola. Han heter Patrick och kommer ifrån Tyskland och blir dagligen förföljd av kinesiska tonårstjejer för att han tydligen ser ut som Justin Bieber. Kan helt ärligt inte se likheten, förutom att de har samma hårfärg… De första dagarna fick han ca 300 wechatsmeddelanden från olika elever på vår skola som ville bli kompis med honom. Själv fick jag bara kanske 15 hahha… När han går till matsalen finns det alltid en klunga tjejer som följer efter honom. Frågade honom om hur det kändes, om han gillade det eller inte, och han sa att det var ganska konstigt och läskigt men samtidigt lite kul. Man känner sig verkligen som en kändis här. Folk vill ta foton på en, folk tar foton på en när de tror att man inte ser, folk vill känna på ens hår m.m. Personligen tycker jag bara att det är bra att folk är intresserade av utlänningar, men ibland kan det som sagt bli lite utmattande. När man kommer hem från skolan och är jättejättetrött (vaknar 5:15 varje dag här) så vill man helst inte att folk ska peka, stirra och viska om en hela bussresan. Men som sagt, man blir van och lär sig att uppskatta det och ignorera det.

Lite granna om kändislivet i Kina

//Sanna

Jag kan börja med att säga att jag älskar min skola. Visst, uniformerna kanske inte är de finaste, men eleverna och lärarna och skollokalerna är underbara. Själva skolbyggnaden är ganska liten i förhållande till de 3000 elever som går på den (enligt mina kinesiska kompisar är det en liten skola i Shanghai). Det kändes väldigt konstigt i början att se en svärm av elever klädda i identiska skoluniformer som springer runt på skolgården till sina klassrum. Hur det kan få plats 3000 elever i bara 3 ganska små byggnader är ett under jag inte alls förstår mig på. Så det finns som sagt 3 byggnader, och en skolgård i mitten. På skolgården finns flera basketplaner som många elever spelar på rasten (har inte spelat än, eftersom jag typ riskerar allas liv på en 10-meters radie när jag bara håller i en boll). Det finns också en liten byggnad på skolgården som är som en kiosk. Tänk er q-bens kioskverksamhet fast typ 50 gånger större. I kiosken finns hyllor fyllda med kinesiska snacks, drickor, glassar och lite allt möjligt. Jag vill prova allt och äta allt, men jag tror inte jag har tiden (och magen) att göra det på ett helt år. Mina kinesiska kompisar är så så gulliga och köper choklad till mig. Ibland är de lite för snälla och vill bjuda mig på allt…

Klassrummen ser ut som svenska klassrum i guess… fast man sitter en och en i bänkar, de har en stor datorskärm som är som en projektorskärm fast man kan rita och skriva med pennor på den (hoppas folk fattar). Min skola är väldigt modern och har många tekniska saker som underlättar undervisningen. De har också en svart tavla bredvid den tekniska, med en massa slarviga kinesiska tecken på som jag typ fattar inget av haha.

Jag var på min första lektion med kinesiska elever denna vecka!!! Det var en litteratur-lektion där de pratade om någon bok de läst, kinesisk grammatik och svåra kinesiska ord. Fattade lite och kunde förstå vad vi gjorde, men jag fattade inte alls så mycket att jag kunde vara med och göra uppgifter och förstå allt. Men jag gjorde om uppgifterna som vi fick. Om vi t ex fick ett papper där man skulle svara på frågor om något på kinesiska, så försöker jag istället skriva ned så många ord jag kan som möjligt som står i frågorna. Jag gör vad jag kan helt enkelt.

Jag har också mattelektion, engelska, musik och idrott. Har dock inte haft matte, musik och engelska pga att mitt schema varit lite speciellt nu i början av terminen. Kommer bli jättekul att se hur matten (är beredd på att inte fatta någonting och att det kommer vara väldigt väldigt svårt) och musiken är.

I början av en lektion börjar det spelas lugn, kinesisk musik i högtalarna tillsammans med en röst som räknar till åtta i takt till musiken. Blev väldigt förvånad första gången jag upplevde detta, för eleverna börjar då masserar sina ögon och näsa. De säger att det är för att väcka upp ögonen och göra de redo för lektionen och plugg. Ganska skönt och avslappnande, faktiskt. Sen kommer 老师 (laoshi, lärare) in. Hen säger 起立 (qili, stå upp) och alla ställer sig upp. Sedan säger hon 同学们好 (tongxuemenhao, hej elever) medan hon bugar, och vi elever svarar 老师好 (hej läraren) samtidigt vi också bugar. Sedan säger läraren åt oss att sätta oss ned och lektionen börjar.

Under lektionerna gör eleverna inte så mycket, det är mest läraren som pratar och uppgifterna och plugget gör man hemma som läxor istället. När läraren ställer en fråga måste man ställa sig upp och svara och inte sitta ned förän laoshi säger åt en att göra så. Respekten mot lärare är väldigt stor här.

 

På idrottslektionerna samlas vi först i aulan för att göra kinesisk morgongymnastik (sök upp på Youtube om ni är intresserade) vilket är som en dans. Alla elever står i flera rader och gör olika rörelser. Extremt svårt att förklara eftersom det inte finns något att likna det till, men det är lite militäraktikt, men ändå en dans. Som sagt, kolla på Youtube så kanske ni fattar. Sedan går vi ut och spelar basket, badminton eller pingpong vilket är de tre mest populära sporterna här i Kina.

 

Nu kan ni lite om min kinesiska skola!

Hoppas ni har det bra

//Sanna

Jag åkte först och besökte min skola på lördagen för att registera mig och säga hej till mina lärare m.m. Jag förväntade mig inte alls att se några andra elever där, det var ju lördag!! Men gud vad jag hade fel. Den andra (tar två bussar för att komma dit) bussen var proppfull av elever i likadana skoluniformer. Att säga att jag var shockad är en understatement. Vem går till skolan på en lördag?!

På bussen började jag prata med en jämnårig tjej som också gick i min skola, hon var jättesnäll och vi wechatta väldigt mycket och åker buss till skolan varje dag.

När jag kom till min skola möttes jag av min Helper. Det finns så många människor här i Kina som hjälper mig, YFU som organisation är fantastisk med fantastiska människor som alltid är där och ställer upp. Min värdfamilj är alltid där för mig och nu har jag skolan som tar hand om mig också!! Så ni behöver inte alls oroa er för mig!!

Sedan mötte jag min bästa vän Aze (vi kommer gå i samma klass!!!)  Och vi mötte våra lärare och klasskamrater. Jag går i en internationell klass där vi är 5 St sammanlagt. En spanjor, två tyskar, en fransk och så jag och Aze. De verkar jättesnälla och jag är väldigt glad över att jag har kommit i en så bra klass!

Mina lärare verkar också jättesnälla. De säger om och om igen att vi kan alltid komma till de med problem och sådant. Som sagt, jag är den minst ensamma människan på jorden just nu:)

Angående mitt schema bestod det först bara uttav kinesiska lektioner först, men sedan upptäckte de att jag och Aze var bättre än kinesiska än de trott (väldigt stolt, plugget har gjort sig förtjänat). Så vi kommer gå 50% kinesiska-lektioner med de andra utbytesstudenterna och resten av tiden kommer vi gå i vanliga i lektioner med kinesiska elever. Detta är helt perfekt tycker jag. Ser verkligen fram emot att gå i kinesisk skola med kinesiska elever och klasser!!! Min dröm går i uppfyllelse!!

Kommer skriva ett annat inlägg om hur skolan ser ut, lektioner, hur lektionerna är etc. Men jag börjar riktiga lektioner med kinesiska studenter nästa vecka, så då tänker jag skriva lite för då vet jag lite mer och kan skriva om det också. Jag har verkligen ingen aning om hur de lektionerna kan vara, men jag är otroligt taggad att få reda på det!!!

 

在见！我想你们！(använd google translate haha)

//Sanna

Jag har fått en värdslillasyster, hon är idag 17 dagar gammal tror jag, och jag träffade henne för några dagar sedan för första gången.

När jag först kom till min värdfamilj var min värdsmamma jättejättegravid, och det var bara en tidsfråga innan den skulle komma. Så det gjorde den, bebisen kom några dagar (typ en vecka) efter jag varit i Shanghai. En händelsefull vecka, kan man kalla det!

Man märker också att man hanterar barnfödelse annorlunda här i Kina. Till exempel tillbringar mamman ca en månad på ett sk “care-center” där hon och bebisen vilar upp sig efter födseln. Det finns folk som hjälper till, ger råd om hur man ska hantera bebisen, vad man ska göra och lite annat. Väldigt bra för nyblivna mammor som min värdsmamma (hon är min värdsyster qianqians styvmamma)!

När jag var där och hälsade på fick jag som sagt äntligen se baobao som vi kallar henne (bebis på kinesiska) och fick t o m hålla henne! Enligt min nainai (farmor på kinesiska) gillade bebisen mig eftersom den inte grät hahah. Min mama åt typ en “banansoppa” som bestod av varmt vatten med bananbitar i. Enligt henne var det inte gott alls men väldigt bra efter födsel typ? Väldigt konstigt…

Det kändes skönt att träffa min mama eftersom jag inte sett henne på ett tag, vi pratade (på kinesiska såklart hon kan nästan ingen engelska alls) i typ 20 min om vad vi gjort och hur vi hade det. Och jag förstod typ 80% av det!! Är faktiskt lite stolt över det (ursäkta skrytet) och det känns verkligen som om jag har utvecklats från när jag kom hit till min värdfamilj! Ibland fattar jag såklart ingenting, men jag har lärt att lyssna och kan nu uppfatta vad de pratar om väldigt ofta. Kan också kommunicera ganska bra med min familj (främst min Yilao, bbysitter och mama) m hjälp av kinesiska och handgester.

För att förklara bilden: Barnsköterskan/de som hjälper till på care-center gillade mitt hår (jag har “gult” hår här fastän jag ser mig själv som brunett) så hon rörde vid det mycket. Lite konstigt men hon blev glad så då e jag också glad:) många kinesiser gör sina foton redigerade på ett speciellt vis, som ni ser på bilden.

Ska snart skriva ett inlägg om hur min skola är m.m. Kan berätta en sak i förväg, jag vaknar kl 5:15 på morgonen för skolan börjar 7:40… Men det är värt det, jag har fått en jättebra skola med jättesnälla lärare, elever och bra aktiviteter att göra:))

Hoppas ni har det bra där hemma!!!

//Sanna